Deadcow

i hate you for liking me

2006-05-24T06:05:00.000-07:00

Drömmen:
Först blev jag våldtagen av ett jävla psykfall som ville döda mig och bada i mitt blod och som sedan låg fastbunden i trädgården och glodde på mig genom fönstret, mina föräldrar tyckte det var irriterande att han var där, de kunde inte göra om i trädgården och skaffa altan sålänge han låg där och övervägde att avliva honom med en sån där bultpistol man slaktar kossor med.
Men han kom loss och jagade mig och jag hade marsvinen med mig i bagaget i en bil men hade inget hö så de var sura på mig och försökte sticka hela tiden förutom när jag lockade på dem med knäckebröd så kom de tillbaka springandes skitfort och hoppade in i bilen igen och jag var skiträdd för att klämma dem i dörren. Därtill flera andra okända marsvin varav ett blev uppäten av en hund :/
Jag försökte komma undan genom diverse konstiga dörrar i gångar med handtag som jag bröt av så han inte skulle kunna komma efter och dessa gångar var i ett fängelse där jag var inlåst och jag ville komma ut och fick gömma mig för vakterna för de skulle ta mig till honom om de tog mig så jag och min bror gömde oss i ventilationen på en toalett eller tja, jag gömde mig där och min bror hängde i avloppsrännan utanför fönstret och jag var tvungen att vara klädd i betonggrått för annars kunde de se mig där inne om jag inte smälte in i bakgrunden.
Jag försökte komma in i elrummet för att sabotera med hjälp av järnätande mikroorganismer så att larmen utanför skulle sluta fungera så jag skulle kunna fly.
Vi var ett gäng fångade där som skulle fly tillsammans, fängelset var en hel ö och när vi kom ut insåg vi att det var en flera mil bred labyrint med fällor som vi var tvungna att ta oss igenom för att komma ut.
Han som ägde fängelset hade ett skitfint hus en bit därifrån, vi åkte vattenskoter dit, dodgade fällor och bröt oss in i hans hus, men han och hans fru var robotar och vi slog sönder dem men de kravlade runt på marken med hjälp av fingertopparna och tårna som såg ut som finger och tå-spindlar.
Vi kom till en gång med test som man var tvungen att göra för att se om man ljög
genom att sätta sin stortå mot en grej medan man fick en fråga man var tvungen att svara på,
min var om jag verkligen gillade pizza(?) om man ljög fick man var i ögonen och ögoninflammation. Jag svarade sanningsenligt att jag tyckte pizza var ganska dyrt och inte så gott att det var värt pengarna? Det surrade i stortån, jag var rädd att jag ljög utan att veta om det själv och att den skulle kunna märka det.
Efter det klättrade vi upp för en jättehög brant trappa byggd av plankor och det var så vindlande. Där uppifrån kunde vi se stadens ljus i horisonten och vägen dit som tycktes oändlig, och vi insåg att ingen där ens visste att vi fanns.
Vi hade varit i fängelset hela våra liv utan att vi ens visste om det och där borta hägrade friheten. Där skulle vi kunna göra vad som helst, ingen skulle veta vilka vi var.

Jag mår inte så bra just nu. Allrgi + dålig sömn + eviga mardrömmar. pust

every day is to late to wait for change

2006-05-07T03:20:00.000-07:00

Jag har skaffat ett jobb. Jag sökte ETT jobb jag verkligen inte var intresserad av och självklart fick jag just det och när de frågar om man vill och man är pank så kan man inte tacka nej. Och jag hatar det så jävla mycket! HATA JOBBHELVETET!
I övrigt har det blivit vår/sommar på ett kick och i fredags blev jag skitpackad. Sol och endorfiner och hatjobbet. Nån som vill ha två fina marsvin?

:o -> <3-> ^_^

2006-04-25T04:36:00.000-07:00

Se på Viola, hon darrar
Hon darrar som det
sista lövet i ett träd
Se på Viola, hon sörjer
Hon sörjer som om
livet brunnit upp

Så gråt nu Viola,
kom vila i min famn
Du kan luta din panna
mot min skuldra
Berätta Viola, om allt
som döljer sig i dig
Jag ska höra dina ord
tills de tar slut
och du kan somna in

Se på Viola, hon sover
under ögonlocken
krigar världen
Se på Viola, hon drömmer
om det som aldrig blev

Så sov nu Viola,
kom vila i min fam
Du kan luta din panna
mot min skuldra
Glöm borta allt Viola,
jag är starkare än du
Jag ska bära din sorger
tills de inte längre
väger någonting

Och i morgon ska du vakna
Du ska resa dig och märka
att gången känns lätt, och
dina ögon tål ljus
och att luften som du andas
är vänligare nu och doftar
av hopp
Å, Viola, stig opp

Se på Viola, hon andas
Hon andas in den klara luften
Kom tag min hand nu, Viola
Vi ska spinga över berg och ängar

Nu flyger Viola som en
fågel sorgefri
Med nya ögon får hon
skåda världen
Nu är hon vacker,
hon har himlen i sitt hår
Hennes vingar de ska
bära henne bort
dit inga sorger nånsin når

Hör på Viola, hon skrattar
fjärilarna dansar
genom hennes mun
Hör på Viola, hon sjunger
Hon sjunger för hela livet

Se på Viola, hon flyger
Hon flyger genom molnen,
hon flyger in i solen
Se på Viola, hon dansar
Hon dansar med hela himlen

<3 vänskap. Det bästa jag haft och kommer få

i fell right through the cracks

2006-04-23T14:37:00.000-07:00

Jag verkar aldrig få ur mig det jag vill ha sagt, rent generellt. Jag verkar ha kommunikationsproblem. Men tja, eeeeeeh....hmmmm....eerrrrh.

Brollan

2006-04-18T05:44:00.000-07:00

Jag går in i mig själv igen, det är så underbart lugnt och skönt där inne. En djungel av känslor och tankar, jag ser ut genom en lång gång. Jag samlar mig, jag drar mig undan och samlar mig istället för att genomlida med ett sammanbitet leende. Jag säger nej tack, NEJ TACK det är bra istället för att ställa upp, ge bort, banga ur.
Våren är här, VÅREN ÄR HÄR. Jag är inne i en introvert period. Ingen tv, bara musik, photoshop, stickande, promenader. Musik musik musik, jag kan andas, lugnet herregud och en pirrande känsla i magen som beror på VÅREN.
M, E, E, E, K, T. Tack tack. På bilden är jag och brollan på inkonst, ngn sorts releaseparty i fredags. Minns dock inte vad gruppen hette, någon som vet?

KA-TJING

2006-04-15T05:29:00.000-07:00

Är hemma i malmö igen. Känner mig förvirrad och halvt hjärndöd men det är ok. Det är den här känslan av att allt kommer ordna sig som håller samman allting, eller att ingenting någonsin kan kännas värre än vad det redan har gjort så jag vet att jag klarar mig. När jag går i bitar letar jag upp den där valade kärnan som kvarstår i mitt inre och andas. Allt ordnar sig
27 maj spelar Merz i Lund, KOM IGEN VI GÅR DIT!

yeah baby

2006-04-12T03:49:00.000-07:00

jag drömde att jag var veronica mars. Jag smög en massa och sedan hånglade jag med Logan, FINA GREJER :P

jag tänker inte säga

2006-04-08T08:52:00.000-07:00

Nu är allt bättre kanske. Jag vet inte riktigt. Jag är så otroligt dålig på att hantera ovisshet, har inget tålamod men jag kan inte tvinga på folk min tidslinje, alla måste få ta sin tid. Måste acceptera att jag inte kan dricka, jag har svårt för att vara nykter så nu överdoserar jag kaffe. Först slutat med droger, nu alkohol. Jag står nästan, nästan ut med mig själv. Jag längtar hem

I can't even begin to explain baby

2006-04-07T08:10:00.000-07:00

Var ute med hunden, gick väldigt fort till jag kände ÅT HELVETE MED ALLT och sprang sprang sprang tills mitt hjärta nästan exploderade. Skönt skit alltså. Kanske kan ersätta mjuffs med motion. Endorfiner vs. ångest 2006

the bastards have landed

2006-04-04T03:55:00.000-07:00

JAG ÄR FORTFARANDE LIKA OLYCKLIG, jävla misärliv. Ja ni kanske tror att jag är bipolär eller ngt, men nej. Det är mitt kärleksliv som är helt åt helvete. Den vanliga storyn, det vanliga gnället. blabla

i love to hate you

2006-04-03T03:53:00.000-07:00

Det är skönt när förlamande ångest övergår i ilska. explodera är alltid bättre än att implodera foh shizzle. Idag åker jag till Alingetexas helvetet. JÄVLA KARLAR, JÄVLA MAMMOR, JÄVLA ALLA JÄVLAR!!! GRRR! jävla mig framför allt

hueda mig

2006-04-02T03:31:00.000-07:00

Jag önskar han bodde under min säng, som en liten Nils Karlsson pyssling i vuxenformat med temat ångest. Han kunde sjunga, jag kunde gråta. Jag är inte deprimerad, jag är OLYCKLIG. Ja jag vet, det går över.
Det slår mig med häpnad varje gång det händer. Självhatet, destruktiviteten. Det finns inga gränser för mig, jag skrämmer mig själv. Allt ont som hänt kväver mig, byggs upp till ett enormt självhat och äckel. Att jag har förtjänat allting, allting. Från det förbjudna, att han rörde vid mig från blöjan tills jag var åtta år. Att min mamma gick sönder och hatade sig själv och ville dö, att min bror bränner sig själv med ciggaretter och skär sig åt "rätt" håll en nyårsafton. Allt knark, den totala passiviteten, förlamande väntan på att få dö, fixeringen, våldtäkt, sjukdom, var och sår och blod, passiviteten, apatin. Slutligen ett beslut om att vilja leva men äcklet blöder igenom allt, jag kommer inte undan. Jag tvättar mig rituellt.
Hur skulle någon kunna älska allt det där? Hur kan jag undgå att lära mig, jag fryser konstant. Jag har blivit ett as, en idiot. såja såja, lugnt och fint. Allt ordnar sig kanske tillslut.

eh?

2006-04-01T04:40:00.000-08:00

Jag har en tendens att förstöra allting bra. I förtid dessutom.
Psykåsa can really fuck me over real bad. Det finns inget jag kan säga, jag förstår inte vaffö vaffö jag gööö på detta viset. Hjärnsläpp gånger tusen, jag har fet angst.
Vad hände igår? Plis tell me.

thank you terror

2006-03-31T01:34:00.000-08:00

Igår var jag, E och E på kallbadhuset. Snacka om att landa i sin egen kropp när man badar i fyragradigt vatten. Mitt primalskrik hördes förmodligen ändå över till danmark.
Jag tror det är nyttigt att vara naken tillsammans med andra på ett avsexualiserat sätt. Män kan vara nakna på ett "roligt sätt", springa runt nakna och göra helikoptern och det är en kul grej bara. Kvinnlig nakenhet är nästan alltid så laddad, vi kan inte skrocka åt den där gången vi sprang nakna längs med motorvägen. Vår nakenhet är skamlig och frestande, om vi visar hud kan vi locka på oss sex och våld och då är det vår egen skuld. Men igår var det guld, massa kvinnokroppar i alla färger och former som svettades tillsammans. <3 kvinnor
och sedan <3 humörhöjarsångpedagogen som gav mig världens bästa frukost idag som alltid. Ikväll blir det utgång, Yoda är hos sin akupunktör så jag är ensam hemma=skönt.
Nästa vecka bär det iväg till Alingetexas där mama ska opereras och jag ska agera hemtjänst. Jag har drömt flera nätter i rad att hon dött, hemska hemska drömmar.
Men ingen oro, jag är ok.

Tack för allt ey.

kärleksförklaringen

2006-03-25T07:01:00.000-08:00

Just nu känns allt religiöst. Regelbunden mat och sömn, avsaknad av komplikationer jag säger halleluja. Jag är så tacksam för mitt lugn, du anar inte ens. Tänk att jag fortfarande lever.
Tack Mr T för att du gav mig mig och sedan släppte taget så jag kan stå själv, det var det finaste jag fått av någon någonsin <3

by now

2006-03-22T14:42:00.000-08:00

Jag kör hårt på att försöka vara positiv och tänka att allt ordnar sig istället för "OMFG WE'RE ALL GONNA DIE". det funkar ganska bra, förutom när jag har pms. DÅ SNEAR JAG. tex nu. Peace.

(sheep among wolves)

2006-03-15T05:48:00.000-08:00

Kvinna, 24 år gammal söker ett arbete i Malmö kommun. Jag har dåligt morgonhumör, är rädd för trafik och telefoner men tycker detta vägs upp av självdistans och bra humor. Blir ytterst tacksam för svar.

it's the good times and the bad times that we had

2006-03-14T02:00:00.000-08:00

Det enda jag vill egentligen är att kramas. Typ ligga i sängen och kramas, kramas i soffan, kramas när jag sover. Jag har krambrist, E ställer givetvis upp men hon är så musklig, benig och har tuttar. Vi går ut på krogen varje helg, det är både roligt och tragiskt. Jag har inga ambitioner, min längtan sträcker sig endast så långt som till solsken, mat, kärlek. That's it. Jag får fejka allt det andra, undrar om det märks?

Tribulations

2006-03-13T02:09:00.000-08:00

Det är jag som är syndabocken. Det är ganska klart och tydligt att det är jag som är den onda som ska straffas och snackas om och hatas. Jag antar att jag kan förstå varför och hur. ibland verkar det som att man förväntas vara mer än människa, jag har aldrig varit ett helgon. Jag kan vara hårdhudad för det har krävts av mig många gånger i livet, det betyder inte att jag inte känner. Jag är lika ledsen om inte mer, jag tog steget, jag gjorde misstaget om folk känner ett behov av att döma mig hårdare så får det vara så. Jag kan leva med att vara den elaka.

today

2006-03-11T09:06:00.000-08:00

ÅKA TILL LANDET MED KLARA <3<3<3
Idag är en fantastisk dag

in the middle

2006-03-10T09:42:00.000-08:00

Hur kan jag låta människor trampa på mig hela tiden? Varenda gång hoppas jag att det ska bli annorlunda men VARJE gång låter jag det hända igen. Döm mig, det är gratis.
När jag läste intervjun med Kristian Anttila så sa han ngt, han är iofs fucked up men han sa han inte kan döma människor vad de än gör för man blir så man blir av livet man levt och människorna som varit i det. Det är tragiskt att man kan känna ett behov av att skada andra, men hur fan ska JAG kunna döma. Jag är inte bättre själv på något sätt, men vissa människor har zoomat in på ens svagheter och när de blir arga så tömmer de hela arsenalen och får en att känna sig som en krälande mask. Thnx alot, men jag vet att han mår dåligt så jag räknar till 10 10 10 10 10 10 10. Öl och sedan blir allt ok igen.

14 all over

2006-03-07T21:45:00.000-08:00

Jag har så normal dygnsrytm. Jag är inte ens ironisk haha, nej för första gången på jävligt länge har jag normal dygnsrytm. I övrigt är jag fortfarande inne på självsabotage, fast i mindre skala. Vet inte riktigt hur jag ska lura mig själv att göra positiva saker utan att grundligt ödelägga dem vid en eller annan punkt. Hjälp?

"det står ju skrivet i bibeln, man vänder andra kinden till, håller käft och håller tillbaks, allt." Kristian Anttila - Paul Weller <3 (lyssnar på den och känner mig som 15 år, kär och naiv)
Men jag skrattar i alla fall, jag och E gör saker tillsammans. Jag har nått en punkt där allt jag gör känns otroligt komiskt hur dumt det än är. Jag bara skrattar åt mig, och er också. Ikväll ska jag på bio med humörhöjar-sångpedagogen haha

we might fall apart

2006-03-07T09:21:00.000-08:00

Har fått influensa och är totalt däckad. Det känns alltid som att det är synden som straffar sig såfort jag blir sjuk.

we play beautiful games that i always lose

2006-03-04T07:51:00.000-08:00

Ikväll ska jag på 25-årskalas. Vi är inga små lammungar längre, även om jag känner mig som ett spädbarn känslomässigt ibland. humörhöjar-sångpedagogen ringde innan och Mr T och jag är vänner igen, allting är ok förutom kräftan. Måste gå och hälsa på henne när jag kommer till malmö igen även om jag undviker det pga allt snack om döden och hemskheter så kommer jag ångra mig om jag inte hinner krama och pussa och säga att jag älskar henne. Jag vet ju att hon älskar mig, jag är den enda som hon klagar hos mamma om att jag inte hälsar på trots att jag är där mest av alla barnbarnen. Att få folk att känna sig bra och älskade på min egen bekostnad har alltid varit min uppgift i familjen.
<3 Merz - Lotus och Gentle touch - Smedby

en gnutta bara

2006-03-02T10:59:00.000-08:00

Är i alingetexas, det är skitigt snöväder, mamma hatar allting och mormor har fått bröstcancer. Min pepp dog, helt plötsligt.

takk

2006-02-28T06:18:00.000-08:00

Jag rör på mig, jag går ut utomhus, jag kan prata med människor utan att må illa, jag går upp ur sängen och bäddar den, jag försöker slappna av, jag försöker hålla bollen rullande så att inte allt stannar av. Jag har låtsats så länge att jag inte existerar att nu när jag verkligen känner att jag gör det och att jag vet ungefär vem jag är så sprider sig en inre värme och lycka över allt som går att ta på och jag kan Andas. Jag har inte så höga krav på livet, mer än att jag ska vara någorlunda tillfreds. Yoda och jag lever här i ett sakta pensionärsmak, det passar mig.
Ikväll ska jag gå på date med en sångpedagog O_o hueda mig jag är lite nervös.

Oh yoko

2006-02-26T12:11:00.000-08:00

Jag försöker skärpa mig, jag försöker verkligen. Känner att jag inte får ha något privatliv, att alla snokar så mycket och ska veta precis allt hela tiden, som att inget är mitt längre. Försöker ljuga, skydda en del som bara är min men jag är så jävla dålig på det och allt blir pannkaka. Jopp, pannkaka.
Orkar inte vara ledsen och mesta delen av tiden är det ok men sedan kommer den blöta yllefilten och lägger sig över mig och jag blir svag svag. Varje gång jag träffar honom ser han rakt igenom mig, kan inte låtsas någonting och jag måste få låtsas just nu att jag är stark och rak och kan gå min egen väg. Så jag ljuger och rör i pannkakssmeten och sårar hans känslor. Vilken jävla röra

I'm not alone, i'm just on my own

2006-02-22T05:15:00.000-08:00

Jag tror att en anledning till att jag ätit diverse lugnande från och till under åratal är att jag känner att jag måste kontrollera mina känslor hela tiden. Jag klarar inte av att tillåta dem eller ta tag i dem och se dem för vad de är. Istället 100 undanflykter eller 100 piller som sänker allt och skär av alla abnormala toppar eller dalar. Men nu går jag på den smala vägen, nykter mestadels och det är utmattande. Spänd, nervös, svettig men klar i huvudet. Ibland får man sin belöning i form av skratt och glädje, då känns det värt det. Fast det är klart, ibland känns det förbaskat hopplöst också. Sånt är livet <3

you're so clever

2006-02-15T15:26:00.000-08:00

En stor del av tiden har gått åt till att föreställa mig olika scenarion, saker som jag önskat mig, saker som har skrämt mig. Men man kan aldrig föreställa sig en hel person, man kan bara föreställa sig de delar av dem som man minns och pusslat samman efter behag. I mitt fall är de sällan behagliga dock och så förbannat jävla platta. Mitt huvud är för litet för oss alla. Jag glömmer att människor inte är tvådimensionella. Buffy, du lurade mig!
FUCK FOREVER if you don't mind? ^-^

time frames around the pictures i hold

2006-02-10T17:09:00.000-08:00

Det är så jävla många minnen vi har. Allting bra har jag gjort med honom, det finns inget han inte fått mig att skratta åt, som mig själv.

Mr T
kommer du ihåg när vi skulle gå å handla mat?
01.53
» å var helt flöddrade
01.53
» du stod å snackade med en tjej som sålde kaffe
01.53
» i 20 minuter
01.53
» .D
01.53
» "HON E OXÅ EN MÄNNISKA" :D
01.53
» haha
01.53
» det e inte bara en försäljare det är en person bakom!

don't go just stay with me

2006-02-09T16:30:00.000-08:00

What's the möther fucking deal. Finns det ett kodspråk jag deltar i men inte förstår, vad är upp med att bli hembjuden till någon i godan ro, nykter hel och ren. Kolla på eddie izzard, skratta, bli bjuden på chokladmjölk och sedan smyger handen till mitt vänstra bröst utan att föregås av en enda invit till kroppskontakt. Mellandelar som vill gnida, händer som vill klä av och jag mitt i alltihop som tänker WTF, inte nu igen. Och när jag gått ner en trappa så kan jag andas igen. Inget fel inget faul. 123 håller hårt i trosorna, räknar till 10 och biter i bordet eller som i det här fallet ett sunkigt trappräcke ute i Fosie.
Jag har en satelit någonstans i min stratosfär kvarglömd sedan kalla kriget som sänder ut signaler i rymden och det är klart de kommer, de gråa männen med sina köttiga instrument. Vad de inte förstår är att jag vill ha Petite Machine på repeat inte alls Let's get it on. FFS it's not up for grabs, giriga jävlar klöser sig in till benet.

take me in, dry the rain

2006-02-02T09:54:00.000-08:00

checklistan:
1. lyssna på the beta band - dry the rain 15 gånger på rad.
2. söka jobb i ostaffär.
3. skriva sammanfattning om religion.
4. kontrollera muskelspasmer.
5. upprepa nya måttot "allt kommer bli bra" tills det sitter.
6. uppvisa självrespekt utan kompromisser.

Det är jag, cher och kackerlackorna.

la musique

2006-02-01T05:52:00.000-08:00

Senaste veckan har jag laddat ner kanske 1 gb musik. Det känns lite som jag har fått en musikpsykos och är oförmögen att uttrycka mina känslor på ett annat sätt än genom att lyssna på musik. Det är i alla fall en av de bättre psykoserna man kan ha enligt min erfarenhet.
tips:
Stuart A. Staples - Say something now
16 Horsepower - Black soul choir
Yoshimoto - du what u du (finns diverse helt ok remixer också)

Libido

2006-01-31T03:09:00.000-08:00

Varför känns allting så jävla äckligt? Det känns som jag måste LIGGA med folk för jag är singel, för att jag ska experimentera och bli HEL sexuellt igen. Men hela samhället känns så köttigt och slamsigt, som i Braindead när han går och mejar ner folk med motorsågen tills det bara blir en rosa-köttig sörja kvar. ÖRK.
Kåta människor känns skitäckliga och alla är kåta överallt, på tv, på stan TUT TUT med bilen inte konstigt man måste supa sig full och stänga av allt utom reptilhjärnan för att kunna klara av någon sorts fysisk beröring när jag kan se att män ser lystet på mig på stan och jag blir inte glad jag blir rädd. Jao jag har issues, våldtagen och sedan kränkt all over again fast med skalpell. Jag kan inte gå tillbaka till hur det var innan, jag önskar jag kunde det. Vad ska jag göra åt splatterfilmen? Det känns som det enda jag har är hur det brukade kännas, och det känns så jävla patetiskt jag är ju inte ens 25.

?

2006-01-30T14:13:00.000-08:00

Vad kan man förvänta sig egentligen? För en gångs skull hade jag velat bli svept av mina fötter och få en puss på munnen och en klapp på rumpan. "Detta är dealen, här ta den eller ta den inte". Men alltid denna förvirring. Svep and svek kan man kalla det, en klassisk manöver. Jag har själv svept och svikit, dykt in i rätt stund och levererat precis vad som behövts som en annan räddare i nöden, som ett svar på glömda böner. Men sedan? Den starka starten som leder till ett gigantiskt antiklimax, det är de där förväntningarna som pajjar alltihopa. Förhoppningar tar död på en, att gå runt och vänta och hoppas på jesus freakin' kristus, att bygga upp scenarion av förlösning som aldrig kommer. Det ligger en viss njutning i det bitterljuva, hopp och förtvivlan = sant. Men att sluta längta och hoppas? och sluta andas? Jesus wtf, ses på min dödsbädd eller? Vill man få något gjort så får man göra det själv. Kom tillbaka jesus, allt är förlåtet!
<3<3 allt jag blir påmind om är en bedövande inre död vyschad till sömns av kärlek för så länge sedan. Men nu är ju allt över. Jag kan knappt förstå det själv och jag har börjat sova som järnladyn, sova kan man ju göra när man blir gammal om man har tur.